I en slående omvandling har det lilla sydamerikanska landet Guyana – fram till nyligen en av kontinentens fattigaste nationer – tagit sig in bland världens 10 rikaste länder mätt i BNP per capita. På bara ett decennium har Guyana gått från sin första oljefyndighet till att producera nästan 900 000 fat råolja per dag från det 6,6 miljoner hektar stora Stabroek-blocket. Denna prestation har kommit trots ett obalanserat produktionsdelningsavtal som starkt gynnar det ExxonMobil-ledda konsortiet som kontrollerar oljekoncessionen, men har ändå levererat en extraordinär ekonomisk boom. Hastigheten på denna tillväxt och omfattningen av oljeintäkterna väcker dock oro för att Guyana kan bli offer för den så kallade "oljeförbannelsen".

I en nyligen genomförd ranking av världens rikaste länder, baserad på BNP per capita-prognoser för 2025, justerade för köpkraftsparitet, placerade sig Guyana på tionde plats globalt, jämfört med 107:e plats för bara ett decennium sedan. Den tidigare brittiska kolonin rankas nu bakom rika nationer som Brunei, Schweiz och Norge, samtidigt som den oväntat omsätter USA, världens näst största ekonomi.

Guyanas BNP mätt i köpkraftsparitet har ökat kraftigt sedan oljeproduktionen började i december 2019. Enligt uppgifter från Internationella valutafonden har BNP sjufaldigats, från 10,69 miljarder dollar det året till beräknade 75,24 miljarder dollar år 2025.

Denna massiva expansion gjorde Guyana kortvarigt till världens snabbast växande ekonomi. Mellan 2022 och 2024 noterade landet – med en befolkning på färre än en miljon – årliga tillväxttakter på 63,3 %, 33,8 % respektive 43,6 %, den högsta globala tillväxttakten under vart och ett av dessa år.

Även om tillväxten har avtagit de senaste månaderna, trots stigande oljeproduktion efter starten av Yellowtail-projektet, förväntas Guyanas ekonomi fortfarande expandera med 10,3 % år 2025, vilket gör landet till världens tredje snabbast växande ekonomi i år.

Den senaste regeringsstatistiken visar att Guyana för närvarande producerar cirka 900 000 fat per dag, vilket gör landet till den tredje största oljeproducenten i Sydamerika efter Brasilien och Venezuela. Produktionen förväntas fortsätta att öka i takt med att Exxon utvecklar ytterligare tre projekt i Stabroek-blocket – Uaru, Whiptail och Hammerhead – tillsammans med en fjärde föreslagen anläggning, känd som Longtail, som fortfarande är under granskning.

När dessa tre projekt väl tas i drift, mellan 2026 och 2029, förväntas de öka kapaciteten med 650 000 fat per dag, vilket höjer Guyanas totala potentiella produktion till cirka 1,5 miljoner fat per dag.

En fjärde anläggning är också under utveckling men har ännu inte fått slutgiltigt godkännande. Longtail-projektet, som upptäcktes 2018, är den fjärde upptäckten av det Exxon-ledda konsortiet i Stabroek-blocket. Till skillnad från tidigare projekt kommer Longtail – med en uppskattad kostnad på 12,5 miljarder dollar – att fokusera på produktion av naturgas och kondensat. Projektet genomgår för närvarande en miljöbedömning, och Exxon förväntar sig ett slutgiltigt investeringsbeslut i slutet av 2026. Om det godkänns skulle produktionen starta 2030, vilket skulle ge upp till 1,5 miljarder kubikfot naturgas per dag och 290 000 fat kondensat, vilket skulle höja Guyanas totala kolväteproduktion till över 1,7 miljoner fat per dag.

I takt med att dessa offshore-tillgångar tas i bruk kommer oljeproduktionen att ytterligare öka den tidigare brittiska kolonins BNP. IMF förväntar sig att Guyanas BNP, baserat på köpkraftsparitet, kommer att mer än fördubblas mellan 2025 och 2030, från 75 miljarder dollar till 156 miljarder dollar. För ett land med färre än en miljon invånare motsvarar detta en BNP per capita som närmar sig 193 000 dollar. Med detta mått skulle Guyana bli världens näst rikaste land efter Liechtenstein, före Singapore. Men en sådan extrem koncentration av rikedom från en enda resurs – olja – har intensifierat oron över risken för oljeförbannelsen.

”Oljeförbannelsen” syftar på fenomenet där resursrika länder blir alltför beroende av intäkter från råolja, vilket ofta leder till svag samhällsstyrning, korruption, misskötsel, demokratisk erosion, politisk instabilitet och i slutändan interna konflikter. Venezuela är ett framträdande exempel, där årtionden av överberoende av olja undergrävde den ekonomiska utvecklingen, destabiliserade landet och kulminerade i diktatur och ekonomisk kollaps.

Mot denna bakgrund har Stabroek-blocket – som uppskattas innehålla minst 11 miljarder fat utvinningsbara oljeresurser – blivit en central punkt för Caracas. Efter Exxons serie av världsledande offshore-upptäckter eskalerade Venezuelas president Nicolás Maduro den fientliga retoriken och hoten i ett försök att återta den länge omtvistade Essequibo-regionen. Essequibo, som är ungefär lika stort som den amerikanska delstaten Georgia, står för två tredjedelar av Guyanas territorium och är rikt på ädelmetaller, diamanter, koppar, järn, aluminium, bauxit och mangan.

Det produktiva Stabroekblocket ligger inom Guyanas territorialvatten i den omtvistade Essequibo-regionen, som Venezuela har gjort anspråk på sedan sin självständighet. Under de senaste tre åren har Caracas intensifierat sina ansträngningar för att återta kontrollen över området, inklusive hot om invasion. Gränsen vid Essequibo har upplevt upprepade sammandrabbningar mellan Guyanas militär och venezuelanska kriminella grupper, medan venezuelanska flottfartyg har gått in i Stabroekblocket för att trakassera och hota flytande produktions-, lagrings- och lossningsfartyg som är verksamma där.

Oron växer för att Guyana – ett utvecklingsland med en historia av korruption – saknar den styrningskapacitet och institutionella stabilitet som krävs för att hantera den enorma rikedom som genererats av denna exempellösa oljeboom. Frågor uppstår redan om hur Georgetown spenderar de massiva oljeintäkterna som flödar in i statskassan. Regeringen har lanserat ett ambitiöst infrastrukturprogram som avsätter 1,2 miljarder dollar för offentliga arbeten år 2025 för att finansiera nya vägar och broar, utveckla en djuphavshamn i världsklass och utöka offentliga anläggningar som sjukhus. Ändå finns det en utbredd oro för att många guyanesiska medborgare inte gynnas av den ekonomiska uppgången.

Trots snabb tillväxt lever en stor andel av befolkningen fortfarande under fattigdomsgränsen. Analytiker uppskattar att upp till 58 % av Guyanas befolkning fortfarande lever i fattigdom, även om exakta siffror är svåra att fastställa på grund av begränsad officiell data. Världsbanken uppskattade 2019 att 48 % av befolkningen levde under fattigdomsgränsen. Samhällsledare menar att oljeintäkterna ännu inte har nått de fattigaste samhällena, särskilt på landsbygden.

Dessa farhågor förvärras av Guyanas växande beroende av volatila globala energimarknader i en tid då oljeprisutsikterna verkar alltmer osäkra. Referenspriserna på Brent-råolja sjönk med 17 % under det senaste året, vilket direkt påverkade oljeintäkterna. Analytiker vid stora finansinstitut förväntar sig att Brentpriserna kommer att falla till cirka 30 dollar per fat år 2027 på grund av globalt överutbud. Den snabba utvecklingen av Guyanas offshorefält är föga förvånande en av de viktigaste bidragsgivarna till den kraftiga ökningen av den globala utbudstillväxten utanför OPEC.

Detta kommer att tynga Guyanas nyfunna oljerikedomar tungt. I takt med att de globala oljepriserna sjunker på grund av överutbudet kommer landets oljeintäkter att krympa – ett problem som förvärras av att 75 % av produktionen från Stabroek-blocket klassificeras som kostnadsolja, vilket innebär att den är undantagen från royalty- och vinstdelningsberäkningar med staten. Även om detta kanske inte är tillräckligt för att spåra ur den nuvarande högkonjunkturen på kort sikt, medför det betydande risker för korruption, misskötsel, obalanserad utveckling och långsiktiga skador på en ekonomi som blir alltmer beroende av olja.

Nickelpriserna kom under förnyat tryck tisdagen den 16 december 2025 och låg nära flermånaderslägsta nivåer, då marknaderna absorberade nya tecken på svaghet från den kinesiska ekonomin, minskad likviditet mot årets slut och en ny våg av varningar om utbudsöverskott tillsammans med uppdaterade bankprognoser.

I London kämpade referensnickel för att återfå momentum efter att ha testat en åtta månaders lägsta nivå tidigare i veckan, medan nickelkontrakten i Kina sjönk till nya fleråriga lägstanivåer, vilket förstärker uppfattningen att marknaden fortfarande domineras av gott utbud och försiktig efterfrågan.

Var sker nickelhandeln?

”Nickelpriserna idag” varierar beroende på vilket riktmärke som används (LME tremånaderskontrakt, kontantpriser, börshandlade terminer eller regionala spotmarknader). De viktigaste referenspunkterna är följande:

LME-nickel (tremånaderskontrakt): Priserna rapporterades minska med 0,2 % till 14 310 dollar per ton under Londonhandeln, efter att ha nått en åttamånaderslägsta på 14 235 dollar på måndagen.

LME:s officiella stängningskurs (uppskjuten med en dag): Börsen visade en stängningskurs för nickel på 14 346 dollar över tre månader, en minskning med 1,65 %.

Intradagshandelsintervall (tremånaderskontrakt – via SMM): Marknadsdata som följts i stor utsträckning visade ett öppningspris på 14 280 dollar, en högsta handelsdag på 14 350 dollar, en lägsta handelsdag på 14 250 dollar, med priser som senare handlades nära 14 310 dollar.

Nickelterminer (Investing.com): Terminskontrakt handlades nära 14 281 dollar, inom ett dagligt intervall på 14 218 till 14 320 dollar.

Shanghai Futures Exchange (SHFE): Reuters rapporterade att nickelpriserna i Shanghai sjönk till en 40-månaderslägsta nivå på 111 770 yuan per ton, vilket belyser den uttalade svagheten på den kinesiska marknaden.

Slutsats: Bland de viktigaste globala riktmärkena handlas nickel effektivt i mittenintervallet 14 000 dollar per ton, medan Kinas inhemska marknad visar den tydligaste negativa utvecklingen.

Vad driver nickelpriserna?

Dagens nickelprisrörelser drivs inte av en enda rubrik, utan av en kombination av makroekonomiskt tryck, oro för efterfrågan och dynamik kring utbud och överskott.

1. Oro över Kinas efterfrågan återuppstår

En av de största belastningarna på industrimetaller idag är förnyade bevis på en avtagande kinesisk industriaktivitet. Reuters rapporterade att tillväxten i fabriksproduktionen i Kina avtog till en 15-månaderslägsta nivå i november, medan priserna på nya bostäder fortsatte att sjunka – en kombination som vanligtvis tynger ned efterfrågeförväntningarna på basmetaller.

Eftersom rostfritt stål fortfarande är den största dagliga efterfrågan på nickel, tenderar alla tecken på svaghet i Kinas bygg- och tillverkningssektorer att snabbt påverka nickelpriset.

2. Utbudsöverskottet dominerar – och prognoserna förstärker det

Utbudsöverskottet är fortfarande det centrala temat på nickelmarknaden och har förstärkts igen denna vecka.

Reuters noterade att ryska Nornickel höjde sina uppskattningar för nickelöverskottet och pekade på ett mycket större överutbud under 2025 och 2026 jämfört med tidigare prognoser. Detta är särskilt betydelsefullt med tanke på Nornickels position som en av världens största producenter av raffinerat nickel, vilket gör att deras marknadsbalansutsikter bevakas noga.

Samtidigt är svagheten tydlig i den bredare nickelvärdekedjan.

Reuters framhöll att nickeltackjärn (NPI) och nickelsulfat har varit under press sedan mitten av oktober, vilket återspeglar stress i insatsvaror av rostfritt stål och batterimaterial.

3. Likviditet vid årets slut förstärker prissvängningar

Eftersom många marknadsaktörer minskar sin riskexponering mot årets slut kan prisrörelser bli mer överdrivna än vad enbart fundamentala faktorer skulle antyda.

I en marknadsuppdatering publicerad av Reuters noterade analytiker på Sucden Financial att minskad likviditet skulle kunna förstärka volatiliteten i basmetaller, vilket gör marknaderna sårbara för skarpare rörelser.

I praktiken kan även relativt blygsam försäljning pressa ner nickelpriserna när orderböckerna är tunna.

Kina signalerar inom den fysiska nickelmarknaden: spotpriser, premier och realekonomisk efterfrågan

Ett av de mest användbara sätten att läsa av nickelmarknaden är att se bortom LME-priserna och undersöka utvecklingen på Kinas fysiska marknad.

Spotmarknaden för raffinerad nickel: lägre priser, blandade premier

Shanghai Metals Market (SMM) rapporterade att priserna för raffinerad nickel av klass 1 i Kina den 16 december låg mellan 111 700 och 117 800 yuan per ton, med ett genomsnitt på 114 750 yuan, en minskning med 2 650 yuan under dagen.

Samtidigt noterade SMM att premierna för raffinerad nickel från Jinchuan förblev höga, runt 5 500–5 700 yuan per ton (genomsnitt 5 600 yuan), trots nedgången i baspriset.

Denna kombination – fallande direkta priser men motståndskraftiga premier – pekar vanligtvis på en marknad där efterfrågan är försiktig, men där föredraget leveransmaterial fortfarande har en premie.

Nickelsulfat av batterikvalitet: avmattning mitt i svag köpvilja

Inom batterisegmentet rapporterade SMM att deras nickelsulfatindex av batterikvalitet låg på 27 181 yuan per ton, med noterade priser från 27 430 till 27 530 yuan per ton, något lägre för dagen.

SMM tillskrev den mjukare tonen en kombination av:

En nedgång i nickelpriserna på LME, vilket minskar kostnadsstödet på kort sikt,

Svag efterfrågan från nedströmsprocessorer,

Och generellt dämpad aptit för utsättning.

Kärnickelbedömning idag: "söker efter en botten" mitt i lagertryck

En detaljerad SMM-rapport daterad 16 december beskrev nickel som i en fas där man "söker efter en botten" efter att ha brutit viktiga tekniska supportnivåer, med en uppsida begränsad av höga lager och svag efterfrågan.

SMM beskrev också spänningen mellan kostnadsstöd och lagertryck:

Prisutveckling (SMM): LME-nickel låg nära 14 295 dollar per ton, en minskning med 2,22 %, medan det mest omsatta SHFE-nickelkontraktet sjönk med 2,36 % under dagen.

Lagernivåer: SMM rapporterade sociala lager av raffinerad nickel på cirka 59 000 ton i december, med LME-lager nära 253 000 ton, vilket understryker svag efterfrågan.

Kostnadsdiskussion: SMM lyfte fram produktionskostnadsriktmärken för raffinerad nickel från olika mellanliggande vägar och noterade att kostnader för hydrometallurgisk bearbetning håller på att bli en viktig nivå som handlare håller utkik efter för potentiellt prisstöd.

Kortsiktigt prisintervall (Kina): SMM förväntar sig att det mest aktiva SHFE-nickelkontraktet kommer att handlas mellan 112 000 och 116 000 yuan per ton på kort sikt.

Detta ramverk fångar rådande marknadspsykologi: priserna kan glida mot kostnadsnivåer, men rikliga lager fortsätter att hämma eventuella återhämtningsförsök.

Nickelprisutsikter: vad analytikerna uppdaterade idag (16 december 2025)

Prognoserna återställdes i fokus idag efter en anmärkningsvärd uppdatering från en stor investeringsbank.

Morgan Stanley: nickelpriset förväntas "driva" mot 15 500 dollar per ton år 2026

I en not som Reuters citerade den 16 december reviderade Morgan Stanley sina prognoser för basmetaller för 2026 och uppgav att de förväntar sig att nickelpriserna kommer att sjunka mot 15 500 dollar per ton i takt med att efterfrågetillväxten i stort sett matchar utbudstillväxten.

Samtidigt lyfte banken fram flera motströmningar som komplicerar utsikterna:

Potentiella utbudsrisker från policyförändringar i Indonesien,

Förlust av marknadsandelar inom elbilsbatterier tynger efterfrågan,

Att bibehålla nickelmarknaden i överskott fram till 2026 i sitt basscenario.

Denna prognos representerar ett medelscenario: den förutser ingen kraftig återhämtning, men antyder också att nickel kanske inte förblir kvar på dagens låga nivåer på allvar.

Vad man ska hålla utkik efter härnäst gällande nickelpriserna

Med nickel som konsoliderats nära den nedre delen av sitt senaste intervall fokuserar handlare och industriella köpare på flera kortsiktiga katalysatorer:

Kinas efterfrågesignaler

Kommande data om industriaktivitet, fastigheter och rostfritt stål kommer att följas noga, eftersom den senaste utförsäljningen var starkt kopplad till tillväxtoro i Kina.

Berättelsen om utbudsöverskott kontra politiska risker

Marknaden väger överskottsförväntningar mot möjligheten att regleringar, kvoter eller störningar – särskilt relaterade till Indonesien – kan strama åt balansen snabbare än väntat.

Prissättning och köpbeteende för batterimaterial

Priser på nickelsulfat och inköpsmönster nedströms kan ge tidiga ledtrådar om efterfrågan, och för närvarande beskriver SMM köp som försiktiga och affärsflödet som sporadiskt.

Lagertrender (LME och Kina)

Lager och leveranser är fortfarande centrala för sentimentet, och aktuell analys fortsätter att belysa att lageröverhäng är en viktig begränsning för en varaktig uppgång.

Bitcoin föll på tisdagen och fortsatte sin senaste utförsäljning då riskaptiten – särskilt mot mycket spekulativa kryptotillgångar – förblev svag.

Kryptovalutapriserna följde till stor del den långvariga nedgången i globala teknikaktier, då växande frågor kring artificiell intelligens drev investerare att låsa in de senaste vinsterna inom sektorn. Förluster i teknikaktier tyngde ner efterfrågan på kryptovalutor och andra högrisktillgångar.

Bitcoin sjönk med 4 % till 85 987,9 dollar vid 00:35 ET (05:35 GMT), vilket närmade sig de svagaste nivåerna på ungefär två veckor. Kryptovalutan låg också kvar nära sin sjumånaderslägsta nivå som registrerades i slutet av november.

Bitcoin under press då sentimentet försämras inför jobbstatistik

Bitcoin har stadigt tappat momentum den senaste veckan och misslyckats med att få meningsfullt stöd från Federal Reserves senaste räntesänkning och dess mer expansiva policyton.

Riskaptiten förblev svag då handlare väntade på data som sannolikt skulle påverka Feds framtida policyinriktning. Den amerikanska rapporten om icke-jordbruksrelaterade löner för november väntas senare på tisdagen, följt av konsumentinflationsdata på torsdagen.

Arbetsmarknaden och inflationen är fortfarande de viktigaste faktorerna som styr Federal Reserves policybeslut. Eventuella tecken på svagare jobbtillväxt eller minskat inflationstryck kan förstärka förväntningarna om ytterligare räntesänkningar.

Ett sådant scenario skulle kunna hjälpa Bitcoin att återhämta en del av sina förluster, eftersom lägre räntor tenderar att öka attraktionskraften hos spekulativa tillgångar som kryptovalutor.

Förra veckan började Federal Reserve också återköpa kortfristiga statsobligationer, vilket ökade marknadslikviditeten och potentiellt öppnade dörren för ytterligare flöden till risktillgångar, inklusive kryptovalutor. Ultralåga räntor och likviditetsinjektioner – ofta kallade kvantitativa lättnader – var bland de främsta drivkrafterna bakom kryptovalutornas uppgång under 2021.

Kryptovalutapriser idag: altcoins följer Bitcoin lägre

Andra kryptovalutor minskade i stort, med stora altcoins som följde Bitcoins förluster.

Ether, världens näst största kryptovaluta, föll med 6,33 % till 2 922,06 dollar, medan XRP sjönk med nästan 6 % till 1,8817 dollar.

Oljepriserna föll på tisdagen under 60 dollar per fat – den lägsta nivån sedan maj i år – då tecken på framsteg i fredssamtalen mellan Ryssland och Ukraina stärkte förväntningarna om att sanktionerna mot Moskva så småningom skulle kunna lättas.

Brent-råoljans terminspriser sjönk med 81 cent, eller cirka 1,3 %, till 59,75 dollar per fat vid 12:14 GMT, medan den amerikanska West Texas Intermediate-råoljan sjönk med 84 cent, eller nästan 1,5 %, till 55,98 dollar per fat.

Janiv Shah, analytiker på Rystad Energy, sa: ”Brentoljan sjönk under 60 dollar per fat i morse för första gången på flera månader, då marknaden bedömer möjligheten till ett fredsavtal som skulle kunna föra tillbaka ytterligare ryska oljeleveranser till marknaden, vilket ytterligare ökar överskottet.”

USA har erbjudit säkerhetsgarantier i Nato-liknande stil till Kiev, medan europeiska förhandlare rapporterade framsteg i samtalen på måndagen som syftar till att avsluta Rysslands krig mot Ukraina, vilket väcker optimism om att en lösning på konflikten kan vara i antågande.

Ryssland sade dock att man inte är beredd att göra några territoriella eftergifter i samtal som syftar till att avsluta kriget i Ukraina, enligt kommentarer från biträdande utrikesminister Sergej Rjabkov som citerats av den ryska nyhetsbyrån TASS.

John Evans, analytiker på PVM Oil Associates, sa: ”Det långsamma tempot i förhandlingarna kommer sannolikt att åtföljas av en fortsatt gradvis prisnedgång när vi går in i 2026, med alla förväntningar om ett utbudsöverskott det året. Brent kommer sannolikt att registrera en ny lägsta nivå hittills i år, men det är osannolikt att det faller under 55 dollar per fat före årets slut.”

Samtidigt förväntar sig Barclays-analytiker att Brent-råolja i genomsnitt kommer att ligga på 65 dollar per fat år 2026, något över nuvarande terminspriser, mot bakgrund av ett förväntat överskott på 1,9 miljoner fat per dag, vilket de tror redan är prisat in på marknaden.

Svag Kina-data ökar pressen

Pressen på oljepriserna intensifierades efter att svag kinesisk ekonomisk statistik släpptes på måndagen, vilket förstärkte oron för att den globala efterfrågan kanske inte är tillräckligt stark för att absorbera den senaste tidens utbudstillväxt, enligt Tony Sycamore, marknadsanalytiker på IG, i en analysrapport.

Officiella uppgifter visade att Kinas industriproduktionstillväxt avtog till en 15-månaderslägsta nivå, medan detaljhandelsförsäljningen noterade sin långsammaste tillväxt sedan december 2022, under covid-19-pandemin.

Oro över utbudsöverskott motverkades bara delvis efter att USA beslagtog en oljetanker utanför Venezuelas kust förra veckan, men handlare och analytiker sa att ökande flytande lager och ökade kinesiska köp av venezuelansk olja inför sanktioner har begränsat effekterna av den utvecklingen på marknaden.